En röd hoj tillkommer... Bella donna!

Jag har länge tyckt om snygga och väldesignade motorförsedda ting. Är dom dessutom snabba så gillar jag dom ännu mer :-) Vare sig de rör sig på vatten eller på land så är de intressanta att betrakta och sannolikt också att köra. Tänker man på vackra och snabba motoriserade ting så tänker man osökt också på Italien. På vattnet är ju italienska Riva en klassiker, som jag förvisso aldrig kört men istället betraktat och beundrat desto mer. Och för bruk på land så har ju italienarna försett omvärlden med två- och fyrhjuliga skapelser som Ducati, Aprilia, Benelli, Bimota, MV Agusta, Ferrari, Lamborghini, Maserati, Alfa Romeo m.fl.  Efter att ha upplevt körglädjen i några av de sistnämnda bilfabrikaten så var det ju inte konstigt att jag även drömde om en vacker italiensk tvåhjuling. Även om jag hade favoriter som Ducati 851 och 888 m.fl. så tänkte jag vara lite mer sansad i mitt val. Jag fastnade helt enkelt för Ducati ST4. Det är en sporttourer med en lagom mix av sportighet och bekvämlighet. Utan att någonsin ha kört en Ducati så tyckte jag utan tvekan om dem och kände att just ST4:an skulle passa mig perfekt.
Då jag ägnat mig rätt mycket åt att leta delar till mina motorcyklar på internet så tänkte jag att varför inte leta efter en hoj där också. I Tyskland finns ett stort utbud av motorcyklar och efter en kort tids letande på annonssidor så hittade jag en röd fin ST4 till salu där. Kontaktade säljaren och fick svar på mina frågor om Ducatin. Den hade inte gått många mil och var helt oskadad. Säljaren var även villig att förpacka motorcykeln i en låda så att den kunde skickas iväg till Sverige. Efter att vi var överens om alla detaljer och jag tyckte att jag fått förtroende för säljaren så skickade jag helt enkelt betalningen till hans konto. En speditör hämtade upp lådan med Ducatin i (hoppades jag..) och körde den ända hem till min dörr. Nu var det spännande att öppna och se vad man köpt!

Inne i lådan fanns en skinande röd Ducati ST4 utrustad med lite extra kolfiberdetaljer. Allt såg precis så bra ut som säljaren lovat och det märktes att den hade varit väl omhändertagen.

Plockade ur Ducatin ur lådan, fyllde i bensin och startade sedan upp den för första gången :-) Den gick igång direkt och lät.... Den lät på ett sätt som jag inte var van vid på den tiden, men så som en riktig V-twin ska låta.

Nästa steg blev att ta den till Bilprovningen och göra en registreringsbesiktning, vilket faktiskt gick lekande lätt. Efter några dagar fick jag den nya registreringsplåten och sedan var det bara att ge sig ut och njuta. ST4:an har ju 916-motorn, så den är ganska pigg och har kraft nog för lite roligare körning. Det var inte svårt att trivas på ST4:an, den var helt enkelt riktigt härlig. Jag använde den både till kortare svängar på favoritvägar och till lite turer kring Mälardalen m.m. Bekväm och trevlig på långkörning, men också kul på lite mindre och krokigare vägar.

Med tiden vande man sig med både motorgången och det mekaniska motorljudet. Men i början kändes det nästan genant när man stod vid ett rödljus och torrkopplingen skallrade och lät högljutt. Det var t.o.m. så att jag drog in kopplingshandaget vid några tillfällen då jag nästan skämdes över hur det lät. Tänkte att alla som hör tror att den håller på att rasa i bitar vilket ögonblick som helst :-) Idag tycker jag om ljudet istället!

Ducati ST4:an trivdes jag mycket bra med och jag skulle faktiskt kunna tänka mig en sådan idag också, det är helt enkelt en mycket bra och trevlig motorcykel. Och snygg - Bella donna!