En 1200cc tillkommer

Även om jag redan hade några hojar som hade både utseende och prestanda som räckte till så var jag ändå lite intresserad av att prova något av det värsta som fanns just då. De hojar som tävlade om titeln "världens snabbaste gathoj" i början av 2000-talet var Suzuki GSX1300R Hayabusa och Kawasaki ZX12R. Båda hade effekter på närmare 200hk och toppfarter på i runda slängar 300km/h, med andra ord rätt så vassa maskiner.
Även om jag är en stor Suzuki-entusiast och Hayabusan troligen också är den snabbaste av de två, så kunde jag inte med utseendet på den. Jag tycker helt enkelt att Hayabusan är makalöst ful, men utseendet är en eftergift för de extrema aerodynamiska formerna som krävs för att nå dessa toppfarter. Det blev alltså en Kawasaki ZX12R. Beställde hojen från MC Huset i Malmö och fick den uppfraktad med lastbil till Stockholm. Det var spännande att mottaga denna "best" och för första gången starta upp den.

Till en början blev det lite lugna turer för att köra in motorn på bästa sätt. Prestandan fick jag vänta med att känna på, men man kände ganska snart att motorn hade ett fint vrid och man behövde inte växla ner för att få fart på den vid omkörningar. Körställningen var riktigt bekväm och det kändes att hojen är byggd för "fullvuxna".

Efter en tid kunde tempot skruvas upp något och det blev lite roligare att ge sig ut på favoritvägarna för att känna på hojen lite. ZX12R är ingen lättviktare direkt, så den slänger man inte runt i kurvorna som en Suzuki GSXR750 precis. Men den är stadig som tåget, något som jag blev väldigt imponerad av.

Även Kawasaki har fått jobba med aerodynamiken för att få ZX12R så snabb som möjligt. Jag tycker den är betydligt snyggare än Hayabusan, men hade önskat att den hade en snyggare framskärm än den som nu sitter där. Senare årsmodeller fick faktiskt en som såg betydligt bättre ut. Motorn går otroligt tyst och drar jämnt från låga varv ända upp i topp. Toppfarten testade jag aldrig, men jag körde tillräckligt fort för att passera tidigare rekord och för att känna att den kändes väldigt stadig även i högre farter.

Kawasaki ZX12R var en mycket trevlig bekantskap, men efter några år sålde jag den. Det är en hoj som jag minns på ett positivt sätt, trots den fula framskärmen... Men jag minns den också för att jag aldrig haft en hoj med så knöligt monterat batteri! För att få fram batteriet måste man montera bort tankskalet, sadeln och en lucka i ramen. Inte så enkelt gjort om man vill komma åt med ett par laddningskablar.