En 750cc till tillkommer - efter lång väntan

Man kan väl utan att överdriva alltför mycket säga att jag gillar gamla tvåtaktare. Suzukis maskiner ligger mig varmt om hjärtat, men även Kawasakis tripplar gillar jag skarpt. Efter en tid hade jag lyckats förse mig med alla storlekar av de trecylindriga maskinerna som Kawasaki producerat - 250, 350, 400, 500 och 750cc. Härliga maskiner allihop! De hojar jag har är alla sådana som sålts på den svenska marknaden, men jag visste att det fanns mer ute i världen som aldrig sålts här hemma. Den lilla 250-kubikaren, som jag tror var den sista trippeln som såldes i Sverige, slutade säljas 1978. Den producerades fortfarande 1980 och såldes på andra marknader, troligen den trippel som levde längst. Den fantastiska 750:an slutade säljas i och med 1974 års modell på den svenska marknaden och vi fick aldrig se den supersnygga 750 H2C som kom 1975. Den såldes dock på ett flertal andra marknader. Den hade en smäckrare tank än föregångaren och såg mer harmonisk ut i linjerna, tycker jag. Den såldes huvudsakligen i en brunröd färgnyans, MEN den fanns även i en begränsad upplaga i den hett eftertraktade färgen "Purple". Så vitt jag förstått var den färgen endast ämnad för ett fåtal marknader, däribland USA. Jag hade sett ett antal bilder på denna och visste nu vad jag ville ha.

Nu började en tid med sökningar på nätet och ganska snart insåg jag att chanserna att hitta en i Europa var mycket små. Började söka i USA där man ibland kunde se någon till salu, men de som fanns såldes oftast på direkten. Just 750 H2C Purple står högt i kurs och många har som högsta önskan att få tag i en sådan. Än en gång tog jag kontakt med min gode vän i Californien och bad honom hålla utkik för min räkning efter en sådan. Det tog en tid, men till slut hittade han en som var till salu. Dessvärre fanns den på andra sidan USA, på östkusten. Lyckades få bilder på den och en beskrivning som jag tyckte lät bra, så jag bad honom göra upp affären och ordna med transport till Sverige. Men, när säljaren fick veta att den skulle gå på export så vägrade han sälja den - hojen skulle stanna i USA! Denna form av "lokalpatriotism" har jag stött på i andra sammanhang också, vad göra....?

Min kompis kom dock på en lösning. Han gick med i en trippel-klubb och med sitt medlemsnummer där kunde han styrka hur "seriös" trippel-entusiast han var, samt be säljaren av purple-hojen att skicka den till Californien där han skulle ha den. Säljaren gick på detta och hojen skeppades till min kompis. På det sättet vart det ju en fördyrande transport över hela USA, men det fick det vara värt. Jag hade redan väntat länge på att få allt detta att gå i lås och nu följde ytterligare väntan innan jag skulle få hem hojen. Den fick stå hos min kompis en tid i avvaktan på att dom skulle flytta till Sverige för ett år. På det sättet kunde den åka med i deras container.

Så en dag år 2000 så kom äntligen deras container till Sverige och vi åkte ut för att tömma den på innehållet. Gissa om man var nyfiken :-) Långt därinne bakom bil och annat bråte stod den lila pärlan! Äntligen.

Sannolikt är det här den första Kawasaki 750 H2C "Purple" som kommit till Sverige och det är dessutom en äkta "Purple". Då denna lackering är så omtyckt och eftertraktad så målar många helt enkelt om sina annars brun-röda hojar i denna färg. Idag tror jag det kommit in åtminstone en till, men någon dussinhoj lär detta aldrig bli.

                                            Det här är sannolikt den sida de flesta får se av denna hoj!

Containern som denna fina H2:a kom med innehöll också något annat mycket intressant, men det skall jag återkomma till längre fram :-)