En 750 tillkommer - äntligen...

För de flesta som gillar 70-talets 2-taktare och Kawasakis i synnerhet, så finns det en modell som sticker ut över allt annat. Knappast någon hoj från den tiden har omgetts med så mycket rykten och historier som denna. Alla har förmodligen hört vilken explosivt snabb hoj detta var. Och dom som sett en någon gång, eller framför allt hört en, glömmer det aldrig :-) När dessa hojar drog iväg vid rödljusen så var det oftast med framhjulet högt uppe i luften. När dom sedan försvunnit i horisonten och tystnaden lagt sig igen så var det bara blåröken som låg kvar :-)
Hojen kom 1972 och heter Kawasaki H2 750 Mach IV , den fick dock snabbt öknamnet "the widowmaker"...
Med mitt intresse för just trecylindriga 2-taktare så stod en sådan självklart högt på önskelistan. Jakten på en sådan påbörjades i mitten av 90-talet. Satt med Trippelclubbens medlemsmatrikel i handen och ringde varenda medlem med en 750 H2:a och frågade om den var till salu. Nix, nix, nix... ingen var till salu. Fick efter en tid nys om en 72:a i delar som jag köpte. Den var ej komplett, men alltid en början. Sedan fick jag tag i en 74:a i delar, vilken också införskaffades. Men med en massa delar blir det inget åka, jag ville ha en mer komplett och helst körklar hoj. Utav säljaren till 74:an hade jag dock hört ett rykte om en 750 som skulle finnas i Stockholm. Det var ett luddigt rykte och inget riktigt konkret, men jag bestämde mig för att detta skulle jag följa upp. Efter mycket om och men så lyckades jag få reda på att hojen fanns och även vem som hade den. Nu var det dags att kontakta ägaren! Ringde upp honom och fick veta att han mycket riktigt ägde en blå Kawasaki H2 750 från 1972. Den hade han haft ända sedan tidigt 70-tal, med andra ord nästan hela tiden sedan ny. Det här lät nästan för bra för att vara sant :-) Om den var till salu? Nej! Förbaskat också... Men då hojen verkade vara helt i originalskick så var jag oerhört intresserad av att få möjlighet att komma och titta på den, så att jag kunde se vart alla bitar jag hade i lådor hemma skulle sitta. Som ett facit liksom :-) Jag blev lovad att någon gång kanske det skulle gå, "ring mig om någon månad" sade ägaren. Nu påbörjades en historia som skulle komma att pågå i flera år. Jag ringde och fick inte tag i ägaren. Ringde och fick tag i honom, men fick svaret "ring mig om någon vecka". Och när jag gjorde det så fick jag inte tag i honom. Efter några månader upprepades försöken, med samma resultat. Sådär höll det på i flera år... Ibland kan man ju undra hur jag orkade. Men plötsligt en dag när jag på nytt fick tag i honom så sa han "ok, vi kan träffas i morgon"! Wow! Det blev en tur ut till en av Stockholms södra förorter där Kawasakin hade stått parkerad i årtionden. Nu äntligen var stunden inne. Garagedörren öppnades och därinne under en filt såg jag den blå karaktäristiska ankstjärten titta fram. Det här var som att träda in i Tutanchamons gravkammare :-) Vilken skatt stod inte här inne! Jag tilläts titta på hojen och fotografera den ur alla vinklar jag kunde innan det till slut var dags att stänga garageportarna och bege sig hemåt. Ägaren, som visade sig vara en trevlig prick, hade hela tiden tydligt visat sitt ointresse för att sälja hojen. Det var liksom inget att diskutera, men ändå kunde jag inte låta bli att säga "OM du får för dig att sälja någon gång så kan du väl höra av dig". Jag fick det överraskande svaret "du kan väl ringa om en vecka så ska jag fundera på saken". Va!?! Hoppet återvände och glad i hågen for jag hem, men hoppades samtidigt att detta inte skulle vara starten på fortsatt ringande i ytterligare några år framöver ;-)
På dagen en vecka senare ringde jag upp ägaren. Det här var spännande, hade nästan lika mycket fjärilar i magen som när man ringer upp en tjej inför första daten :-)) För att göra en lång historia kort så nämnde han ett pris och jag sade OK! Japp! Äntligen blev man med en H2:a. Finns ett ordspråk som jag tycker kan passa väl in här: "trägen vinner" :-)

                                                               Väldigt dammig och dan efter många års stillastående, men likväl en äkta H2 750!

                                                                                Äntligen utsläppt ur sin "kammare". Lite tvätt och puts, sedan redo för körning.

Kawasakin var i så gott som originalskick. Det enda som egentligen störde var att framstänkskärmen var utbytt mot en kromad från 73-års modell. När den tidigare ägaren råkat skada originalskärmen så fanns inga blå i lager hos importören H. Flöter, så det fick helt enkelt bli en kromad istället. Jag söker med ljus och lykta efter en fin blå skärm såklart.