En 500cc tillkommer

När väl affären med den hett efterlängtade purple-lackade Kawasaki 750 H2C var klar och hojen hade fraktats hem till min gode vän i Californien, där den nu stod i tryggt förvar, så började tankarna snurra kring nästa "önskehoj". Efter en kort tid kontaktade jag honom och sa: nu när jag äntligen har den här fina 750:an så är det en annan hoj som står allra högst på önskelistan och som jag verkligen skulle vilja få tag i. Vad för hoj undrade han? Jo, jag skulle vilja få tag i en Kawasaki H1 500 från 1972, med den läckra lackeringen i apelsinorange kulör. Han svarade: Peter, du kommer inte att tro mig, men det står en sådan i mitt garage! Va??? Varför då?
Min kompis förklarade att tack vare att han hade gått med i en Kawasaki Trippel-klubb, för att ordna med affären kring min 750 H2C, så fick han medlemstidningar m.m. med posten. Han hade läst dessa tidningar och helt enkelt blivit lite inspirerad och sugen. Sedan hade han en sådan tur att han fick nys om denna 500 och helt enkelt gick köpte den. Vilket sammanträffande! Det fantastiska var också att denna hoj var helt och hållet original och ej hade gått mer än ca. 300 mil totalt! Gissa om jag var sugen på den :-) Den var dock inte till salu utan han skulle ha den och åka lite med.
Nu var det år 2000 och vi stod i Frihamnen och lastade ur deras flyttcontainer efter hemkomsten till Sverige. Min purple 750 hade jag redan rullat ut i solljuset och beundrat ur alla vinklar, men kvar längst inne i containern stod en annan 2-hjuling... den apelsinorangea 500:an! Den var ju hur snygg som helst. En oerhört läcker hoj tycker jag. Vi lastade våra hojar och åkte hemåt. Innan vi skildes åt så sa jag åt min kompis att om han någon gång får för sig att sälja 500:an så måste han ringa mig.
Tiden gick och det år som min kompis med familj skulle tillbringa i Sverige började lida mot sitt slut. Så en dag ringde han mig och undrade om jag fortfarande var intresserad av 500:an! Svaret var ju ganska givet :-) Så blev jag äntligen med en apelsinorange Kawasaki 500 -72:a!

Just årsmodell 1972 har förutom sin läckra lackering även en en skön kombination av gammalt och nytt. Den har fått skivbroms fram, lackad skärm och de nya instrumenten som ser ut som 750:ans, samtidigt som den saknar ankstjärt bak och har en traditionell bakskärm (om än lackerad), bakljus och sadel. En riktig karamell tycker jag.

Den här modellen har sannolikt inte sålts i så många exemplar här i landet och det var inte ofta man såg dem ens på den tiden. Men jag har ett speciellt minne kring just den här modellen och det är från ett reportage i en svensk MC-tidning i början av 70-talet. Artikeln handlar om den stora Elefantentreffen som går av stapeln i januari, mitt i smällkalla vintern, på Nürburgring i Tyskland. På en bild bland diverse touringutrustade motorcyklar står en Kawasaki 500 -72:a! Troligen inte den bästa touringhojen vintertid, men sannolikt med en väldigt entusiastisk förare. Den bilden glömmer jag inte.

Om jag skulle välja den snyggaste årsmodellen bland Kawasaki´s 500-tripplar så blir det denna, tätt följd av den vita från 1969. Men i grunden är alla egentligen lika läckra :-)

Numera registreringsbesiktigad och godkänd! Även första provturen blev mer än väl godkänd 😊.