Hur började det egentligen?

Intresset för motorcyklar grundades förmodligen redan i mopedåldern. Dessförinnan var det modellbyggande och miniracing som var några av mina intressen. Men jag besökte också dom berömda Marmorhallarna för att kolla på häftiga bil- och motorcykelbyggen. Minns än idag hur man satt i filmrummet där popcorn-lukten låg tung och tittade på häftiga dragrace-filmer från USA. Hade man råd så köpte man några STP-dekaler innan man gick hem.

När 15-årsdagen närmade sig började man snegla lite på mopeder, dock utan någon som helst kunskap på området. Det slutade med att farsan en vårdag 1971 gick och köpte en begagnad Zündapp KS50 från 1967 på Rosenlundsgatan i Stockholm. Jag fick dock inte köra den förrän jag hade åldern inne. Däremot försvann farsan ut på kvällarna, under förespegling att han skulle köpa kvällsstidningen, för att sedan köra om mina kompisar med den röda KS50:an... Det tog inte lång tid förrän kompisarna hörde av sig och berättade att min farsa var ute och körde trimmad moppe.

Det kan tyckas konstigt idag, men när 15-årsdagen kom så vågade jag knappt köra mopeden då den ju var trimmad. Farsan hävdade dock med bestämdhet att den bara var "perfekt injusterad", alltså ingen fara! Min oro fick mig ändå att ta mopeden till en kompis som påstod sig kunna meka, för att han skulle lyfta på topplocket och se hur det stod till. Minns hur rädd jag var för att han inte skulle klara av att sätta ihop den efteråt :-)

Jodå, den var ju trimmad. Men efter några turer så vande man sig vid att åka i 50-55km/h och tyckte det var rätt okej. Till sommarlovet togs mopeden dessutom till landet och där drällde det ju inte av poliser heller.

Att åka moppe var ju inte dumt alls och snart önskade man att det skulle gå ännu fortare. Efter att ha övningskört ett par gånger med kompisars 125:or så körde jag upp ett par veckor efter 16-årsdagen och fixade mitt körkort för lätt MC. En fantastisk känsla. Nu var det bara motorcykeln som fattades. Då jag inte hade råd att köpa en och mina föräldrar redan då började förfasa sig över mitt motorcykelintresse, så återstod inget annat än att försöka mickla ihop något av moppen. Zündapp var ju populärt i Stockholm på den tiden så efter ett tag hittade jag en komplett KS100-motor med avgassystem, därefter ett riktigt KS100-lamphus och sedan lite annat smått och gott. Mopeden revs isär fullständigt och all lack slipades ner. Det var nu som man lärde sig vad Roffes var för ställe. Dit åkte man för att handla sprayburkarna med den läckra färg som den blivande KS100:an skulle lackas i. Det blev ett antal turer dit minns jag. Och under flera år därefter så var man mer eller mindre stammis där när något med MC-anknytning skulle inhandlas.

Till slut var KS100:an färdig och körklar. Det blev ett antal "provturer" som klarades av med en egenkomponerad registreringsskylt som helt enkelt inhandlades i dåvarande Konsumaffären. På biltillbehörsavdelningen kunde man köpa skylten samt dom siffror man behövde, även om det kanske inte var menat att göra som jag gjorde...

Efter ett tag så registreringsbesiktigade jag motorcykeln som en KS100 och fick min riktiga nummerplåt, en stor en i aluminium som såg anskrämlig ut på den lilla och smäckra motorcykeln.

Med KS100:an öppnades en ny värld. Nu kunde man åka längre bort och snabbare än förut. En fantastisk tid!