Från 125cc till 250cc

På vintern och våren 1974 luslästes tidningarna efter annonser på tunga motorcyklar. Jag gick fortfarande i skolan och hade inget extrajobb, så ekonomin tillät ju inte riktigt det man helst av allt önskade sig. Efter mycket kalkylerande och jämförande så kom jag fram till att de pengar jag hade kunde räcka till exempelvis en Suzuki 250 från tidigt 70-tal alternativt till en Norton eller Triumph från sent 60-tal. Dom engelska maskinerna tyckte jag var lite skrämmande på något vis och samtidigt kanske lite väl stora för mig i det läget. Valet föll på en Suzuki och efter en tid hittade jag en Suzuki T 250 R från 1971 som var till salu ute i Sollentuna. Efter att ha tittat på den var jag såld! Men pengarna räckte inte riktigt till... Det blev flera sömnlösa nätter och förtvivlade samtal med mina föräldrar innan saken till slut löste sig, om än med löften om att utföra en del sysslor hemma... Med pengarna i fickan åkte jag och köpte motorcykeln. Än en gång en lycklig stund!

Suzukin var i den snygga orange färgen och tidigare ägaren hade lackat ramen i silvermetallic, vilket matchade bra med den silverrand som tanken hade original. Dessutom var den utrustad med en racerkåpa och en racersadel som enligt uppgift skulle vara en replica på en Ducati racersadel. Lite extra kul var ju att dessa detaljer suttit på den Suzuki GT250 -73:a som Robert Lavér kört på Truxton 500 (vilket finns omskrivet i en MC-tidning från den tiden). Robert Laver är idag aktiv med den helt fantastiska tidningen Classic Bike  http://classicbike.ning.com/

Med Suzukin gick det betydligt fortare att åka till landet. Minns hur jag med inlånad jethjälm i en för stor storlek och utan glasögon drog ur den på E4:an söderut från Stockholm. Hade aldrig kört en hoj så fort förut. Tårarna rann och höll man inte munnen stängd så blåstes kinderna upp som ballonger :-)) En mycket trevlig hoj som jag gärna skulle vilja återuppleva idag.
Nu blev det lite längre turer. Givetvis till VM i roadracing i Anderstorp. Och till Custom Bike Show i Norrtälje, en träff som jag kom att besöka många år därefter. Sedan Hälsingeträffen i Bollnäs som också besöktes under några år därefter. Långturerna gick med skjuts och packning, vilket den klarade av bra trots sina 250cc bara.

Kåpa, sadel och bakflyttade fotpinnar plockades bort efter en tid då de innebar vissa inskränkningar i bekvämlighet och möjlighet att skjutsa.