Från 100cc till 125cc

Zündappen rullade på och vartefter man lärde sig mer så blev det dags för lite trimning också. Den gick faktiskt riktigt bra och man körde till och med ifrån vissa 125:or. Trots allt filande och hård körning så höll den alltid.
Dock längtade man ju omåttligt efter en "riktig 125:a" och högst på önskelistan stod ju en Yamaha. Att Yamaha i sin reklam skrev "Tjejer gillar killar med Yamaha" gjorde ju bara valet ännu enklare :-)
Våren 1973 såldes Zündappen för den svindlande summan 1.800:- och sedan började letandet efter en begagnad Yamaha. Nytt var inte att tänka på för mig vid den tidpunkten. Hittade en Yamaha 125 AS2J från 1971 ute i Saltsjöbaden. Problemet var att den kostade så mycket mer än jag hade tillgång till. Efter diverse prutande så gick han ner till 2.100:- som ändå var mer än vad jag hade. Minns än idag hur svårt jag hade att få fram dessa 300:- som utgjorde skillnaden mellan vad jag fick för Zündappen och vad denna Yamaha kostade. Med mycket tjat hemma och genom att göra lite hemmasysslor så stärktes kassan och jag kunde till slut göra upp affären. Lyckan var fullständig! Den dagen struntade jag faktiskt helt i skolan och var bara ute och åkte. Jag var helt fascinerad över allt vad denna hoj innebar: 2 cylindrar, varvräknare, blinkers, batteri (!) så man kunde stå med lyset på utan att motorn var igång :-) Helt fantastiskt!

Det blev en sommar med mycket åkande med Yamahan. Det blev också lite längre åkturer nu och sommaren 1973 gav jag mig iväg på en långtur ända ner till Anderstorp för att beskåda VM i roadracing. Inte nog med att det var en lång resa, jag skjutsade dessutom en kompis hela vägen. Dessutom hade vi tält och sovsäckar m.m. med oss. Och tält på den tiden var allt annat än smidiga. Den fick kämpa på den stackars 125:an...

Det var mitt första MC-evenemang jag var på och det var helt fantastiskt. Vi campade på legendariska Smokeys Camp där det gick hetare till än vad som egentligen var trevligt. Efter att ha beskådat tävlingarna och mängden av hojar på publikparkeringarna så var det efter ett par dagar dags att åka hem igen. Det gick dessvärre mindre bra, då Yamahan plötsligt började gå på bara en cylinder. Trots felsökning och hjälp från andra hojåkare så lyckades vi inte få den att gå. Vi försökte köra vidare, men det är ganska enkelt att räkna ut hur en 125:a som går på en cylinder med två personer och full packning på går... I utförsbackar körde vi på så långt det gick och i uppförsbackar fick vi gå. Så höll vi på hela natten och på morgonen nådde vi Linköping där vi formligen svimmade på Räddningskårens station. Efter några timmars sömn uppsökte vi en liten cykel och mopedverkstad som hette Beviks (inte helt okända idag) där man lyckades hitta det lilla kabelbrott som ställt till detta elände.
Då, på den verkstaden, så hissades min Yamaha upp på ett lyftbord och jag imponerades av att dels se den stå där upphöjd och dels av hur mycket bekvämare och enklare det var att meka med den. Alltsedan den stunden så har jag önskat att jag kunde ha ett sådant lyftbord. Det påverkade mig så mycket att när det senare var dags för specialarbete i ämnet konstruktion på det tekniska gymnasium där jag gick, så blev det självklart ett lyftbord för motorcyklar som jag konstruerade :-)  Dock blev det aldrig av att bygga det lyftbord jag konstruerat, tyvärr.
Komiskt nog så löste sig detta ändå, när jag ca. 27 år senare började importera och sälja just MC-lyftar :-)

På hösten såldes Yamahan. Till nästa år skulle man ju bli 18 år och få köra större hojar.