En 1000cc tillkommer - en italiensk skönhet

Ända sedan mitt första besök på VM-deltävlingen i Anderstorp 1973 så har roadracing fascinerat mig. Det är enligt mig den läckraste, vackraste och häftigaste formen av motorcykelracing som finns. Genom åren så har jag besökt ett antal racingbanor för att titta på och njuta av denna sport. Någon gång i mitten av 90-talet upptäckte jag så Classic Racing och sedan dess har det varit en tradition att besöka Sviestad utanför Linköping den sista helgen i juni varje år för att titta på roadracingtävlingarna med äldre hojar där. Det är riktigt läckert och förenar mitt intresse för klassiska hojar och roadracing på ett perfekt sätt.
Sommaren 1999 gick jag som vanligt runt i depån och tittade på alla läckra hojar. Bland alla var det speciellt en som jag fastnade för och som jag tog några bilder på. Det var en snygg Bimota KB1A läckert lackerad i rött och gult. En av de vackraste hojar Bimota byggt, enligt mig.
Det blev höst och en kväll när jag bläddrade i en MC-tidning fick jag syn på en annons med en Bimota. Trots att bilden var väldigt liten så såg jag direkt att det var just den röd-gula från Sviestad! Det blev ett telefonsamtal, ett besök i ett garage norr om stan och några dagar senare hemtransport av den italienska skönheten.

Bimotan var utrustad med en Kawasaki 1000cc motor och lite lätt preparerad. Allt var prydligt ihopsatt och i fint skick. Det blev en lång vinter med väntan på våren och de första provturerna. Först några testrundor i ett industriområde och sedan vidare på "avrostning" på Malmby flygfält. Det var onekligen en riktigt skön känsla att få vrida ur den ordentligt och se hur den gick :-) Den gick riktigt bra och lät underbart gott.

Efter några små testrundor så blev det dags för licenskurs för classic-racing på Sviestad. Trots att det var en tidig vårhelg så hade vi en otrolig tur med vädret, solen sken och det var varmt och skönt. Det blev en hel del åka på banan och jag njöt i fulla drag av Bimotan och dess köregenskaper. Tyvärr avslutades helgen med att den började gå orent och stannade, vilket troligen berodde på laddningsproblem. Tungt var det i alla fall att leda den en bra bit till depån i det strålande solskenet...

Något som KB1:an gjort sig känd för och som man aldrig kan få nog av att se på är de läckra detaljerna och det fina detaljarbetet.

Bara ramkonstruktionen på denna Bimota är en ren fröjd att betrakta. Och med tank, kåpor och allt annat monterat så blir den än vackrare. Det är italiensk design när den är som bäst.