Nu hade dessvärre Svensk Bilprovning infört hårdare krav och man fick finna sig i att bullerprova motorcykeln, ändra hastighetsmätartavlan, byta kontrollampor för blinkers samt ordna med diverse intyg och andra små dumheter. Men till slut gick det bra i alla fall.
Eftersom jag började få in viss rutin på detta så blev det några fler turer ut till Arlanda och hämta hojar som vänner och andra ville ha.
Det ena ledde till det andra och med den kontakt jag hade i USA så var det lätt att få fram även andra modeller ur Suzukis program. Det slutade med att jag blev ägare av motsvarigheten till Hondas GoldWing, nämligen Suzuki GV1400 Cavalcade. Ett riktigt touringlok!
Det här var något fullständigt nytt för mig och faktiskt riktigt spännande. Cavalcaden var fullsmäckad med teknik i olika former. Den hade en toppfin stereoanläggning med hastighetsanpassad ljudvolym, cruise-control, inbyggd luftkompressor för att ställa hårdheten i passagerarsadeln, toppbox med innerbelysning och självklart en inbyggd sminkspegel :-)
Vilken hoj! Den var dessutom väldigt skön att åka med och att åka med jethjälm utan glasögon innebar inga som helst problem.
Förvånansvärt nog så gick det att åka ganska så fort även på krokiga vägar med den. Trots storleken och tyngden så var den väldigt stadig och spårsäker i böjarna. Och bra vrid i motorn var det också. En mycket trevlig hoj tycker jag och en klart positiv överraskning.
Tycker personligen att dessa blåa som fanns på andra marknader var betydligt snyggare än de i någon slags champagne/guld-metallic som såldes här i Sverige.
Tyvärr så blev det aldrig av att använda Cavalcaden till det den egentligen var byggd för, det blev ingen långresa utomlands, utan bara mindre turer runt i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar