Ännu en 500cc tillkommer

Som jag redan tidigare skrivit så är Suzuki T-500 Titan en hoj som jag gillar skarpt. När så denna 500:a från 1973 i originalskick dök upp så var jag inte sen att slå till. Det unika med denna var att det säljaren hade haft den ända sedan ny, med andra ord endast en ägare på över 30 år. Sånär som på styret så var den helt i originalskick och hade inte gått mer än drygt 1.300 mil. Och den hade den rätta lacken! Just denna färgsättning anser jag är den absolut snyggaste på 500:an, oavsett årsmodell. Och bilden av denna i originalbroschyren har för evigt etsat sig fast i minnet. Den har man tittat på en och annan gång och drömt...

En 500cc tillkommer

Det finns en 2-taktare från tidigt 70-tal som alltid har legat mig varmt om hjärtat, nämligen Suzuki T-500 Titan. Det är en maffig 2-cylindrig maskin på 500cc, med stora cylindrar och grova avgaspipor. Sedan tycker jag att den har bland de läckraste ljuddämparna som finns på hojmarknaden, med sina snedkapade slutändar. Mycket läckert!
Redan när jag 1974 köpte min första tunga MC i form av en Suzuki T-250 så kom jag i kontakt med T-500:an. Det var när jag besökte firman Pulls Mc för att handla delar som jag fick syn på denna. Dom skruvade en del med T-500:an och trimmade den också. Ruggigt läcker tyckte jag då.
Ett annat mycket speciellt minne jag har är från en reseskildring jag läste i en amerikansk MC-tidning på 70-talet, tror det var i Cycle. Där gjorde en kille en riktig långresa på just en Suzuki T-500, en resa som skildrades under rubriken "My lonely trip to nowhere, searching for something but nothing"... Den läsningen satte djupa spår och än idag kan jag drömma om att korsa USA på en T-500 för att uppleva den känslan!

För ett antal år sedan hittade jag denna T-500 från 1973. Den var i ett mycket bra skick och nästan färdigställd av tidigare ägaren. Dock saknades tanken och den har en lite speciell historia. Man skulle tömma ut ett bohag och av någon anledning så åkte tanken i en container. Jag ringde tillbaka och frågade vart containern tagit vägen och fick då veta att en förbipasserande kort innan containern kördes iväg hade varit i denna och plockat åt sig saker, däribland tanken. Man trodde sig veta att den förbipasserande hade någon form av loppmarknad utanför Enköping. Efter mycket sökande hittade jag denna firma och person, som kunde bekräfta att han hittat tanken och tagit rätt på den. Dock så hade han redan hunnit sälja den vidare, dagen innan jag ringde... Nåja, jag fick tag i en annan tank lite senare.
Just T-500:an har varit populär att modifiera för racing, redan på den tiden det begav sig och även idag för Classic Racing. Har sett några fina byggen genom åren och lyssnat på skönsången ur expansionskammrarna!

Det blev sedan några till T-500 och även en GT500, vilka jag kanske får tid att beskriva senare.

En 350cc tillkommer

Nu hoppar jag ordentligt i tidsordningen och är tillbaka i slutet av 90-talet. Då hade jag fått kännedom om en Yamaha RD 350 från 1973 som var till salu. Det här är en modell som jag tycker mycket om. Den är stilren och snygg, dessutom går dom väldigt fint också. Minns att jag i mitten av 70-talet såg några sådana på de MC-träffar man åkte på runtom i landet. De användes som touringhojar av sina entusiastiska ägare. Och dom fungerade bra till det, uppenbarligen. En del andra hade satt på racingkåpor och clip-on samt bakflyttade fotpinnar och de fungerade även bra som sporthojar.

Den RD 350 som jag fick syn på var i ett bra originalskick och hade just den lack som jag tyckte mest om, så det blev affär och transport hem. Något senare gjorde Tony Henschel ett reportage för Teknikens Värld där denna fick äran att vara med.

En 1000cc tillkommer - igen

Sommaren 1979 hade jag köpt mig en ny Suzuki GS1000E i den ovanliga och snygga blå färgen. Har många gånger önskat hitta en sådan hoj i fint skick igen, då jag trivdes mycket bra med den och tycker att det är en himla snygg och bra hoj. Att hitta en blå sådan har visat sig nästintill omöjligt, så när en röd i bra skick dök upp så fick man falla till föga. Hoppet finns ju att man kanske kan hitta ett fint lacksett någonstans. GS1000 kom redan 1978, men personligen tycker jag att lackeringen på 79-års modell är absolut snyggast.

En 350 tillkommer - en liten 4:a

Fast min första 4-taktare och min första 4-cylindriga hoj var en Honda CB 500 Four så har jag alltid fascinerats av den lilla och trevliga Honda CB 350 Four. Denna, den minsta av Hondas 4-cylindriga hojar, byggdes endast 1973 och hör till en av de ovanligare hojarna här i landet.

Den var ju ingen raket i jämförelse med bl.a. Yamaha RD 350 och Kawasaki S2 350 från denna tid, men den var väldigt stilig och läcker att se på. Detta lilla motorpaketet med fyra cylindrar och de fyra ljuddämparna såg väldigt snyggt ut. Jag tycker att CB 350 Four har väldigt vackra linjer och ser mycket harmonisk ut. Liten, kompakt och nästintill "söt".

Har genom åren lyckats finna några exemplar av denna hoj som jag inhandlat, däribland denna silverfärgade. Ursprungligen fanns den såvitt jag vet endast i en röd lackering, en grön och en silver.

Sommaren 1978 var jag i Italien, med en annan motorcykel. Fick där syn på en oerhört läckert ombyggd Honda CB 350 Four som jag aldrig kunnat glömma. Den var byggd som en racehoj med stuk likt en MV Agusta. Den hade en röd racekåpa, racingsadel och fyra mattsvarta megafoner! Superläcker!

En 500 tillkommer - minnen från förr

Sommaren 1975 hade jag nöjet att skaffa mig en Honda CB 500 Four, en hoj som jag hade i tre somrar och trivdes alldeles förträffligt med. Har många gånger önskat mig en sådan igen, men problemet har varit att hitta en i riktigt fint skick. Efter så många år så har de oftast hunnit rulla en hel del och många ägare har hunnit sätta sin "personliga prägel" på dem. Fina exemplar i originalskick växer med andra ord inte på träd. Men drygt 25 år efter mina år med den gamla 500:an så hittade jag så en fin originalcykel av årsmodell 1975. Den hade gått drygt 5.000 mil och var i ett väldigt fint skick. Hade önskat finna en i den gröna lackeringen, men den i brunmetallic var fin den också.
Jag tycker CB500:an i detta sitt första utförande är den absolut snyggaste. Den är också en av de snyggaste 70-talarna med sina harmoniska linjer och sina fyra ljuddämpare med en utformning som inte liknade någon annan.

En 250cc tillkommer

Min första tunga motorcykel var ju en Suzuki T250 från 1971 och det var en hoj jag var väldigt nöjd med. Den hade en pigg och trevlig motor som jag gillade. Även senare årsmodeller av Suzukis 250-kubikare har tilltalat mig, så när jag fick möjlighet att köpa denna välvårdade Suzuki GT250 av årsmodell 1977 så tvekade jag inte.