En till liten 350 tillkommer

Hade turen att hitta ytterligare en Honda CB350 Four från 1973. Även om jag redan hade några så kunde jag inte motstå denna. Den är inte helt original som synes. Omlackad och med kromade lyktöron och strutar över gaffelbenen, samt med ett 4:1-system. Men likväl är det en liten och himla läcker maskin, med stort ljud! Efter att ha haft denna stående i många år så provstartades den häromdagen för första gången. Den gick igång direkt och den lilla fyran spann så fint. Det blev genast en liten provkörning som bekräftade att den gick fint och att allt fungerade. Men det är ingen raket, det märker man snabbt.

En 1100 tillkommer, med minnen från förr

Suzuki´s R-hojar har alltid legat mig varmt om hjärtat och även om jag kör moderna R-hojar idag så tycker jag ändå att det är något visst med dom gamla från den tidiga eran.

Året 1987 körde jag ju omkring på en röd-blå GSXR1100 -86:a som jag trivdes väldigt bra med. Så när det då för några år sedan dök upp en likadan i originalskick så var det inte så svårt att besluta sig för en affär.

Det enda som tidigare ägare gjort är att måla om fälgarna, i övrigt är den orörd. Så när som på att någon gjort dumheten att limma på ett tankskydd av något typ våtdräktsmaterial. Detta ska jag försöka få bort på något vis, även om det verkar sitta av bara den...

Lite "Old School" är alltid trevligt. Men jag tror inte jag ger mig ut på en Europatour med denna, så som jag gjorde för 30 år sedan ☺

Och så en till 750

Och så blev det en -90:a också, när man ändå är i farten. Från och med 1988 så har linjerna blivit lite mjukare på GSXR750:an. Och med 1990 års modell så har den fått uppsidedown-gaffel.

Och en 750 till

När man väl hade en -85:a och en -86:a utav Suzukis fina GSXR750:or så passade det ju rätt bra att fylla på med en -87:a också när en sådan uppenbarade sig. Hade tidigare fått tag i en annan -87:a i den något ovanligare lacken svart-röd-vit, men den stämde inte riktigt in i samlingen och trots allt så är ju de blåvita både snyggare och mer "äkta" i mitt tycke. Så den såldes och in kom denna i stället. Här fanns originalavgassystemet kvar också, vilket är trevligt.

En 750 tillkommer, igen...

Då det dök upp en Suzuki GSXR 750 från 1986 så kunde jag inte motstå den. Även om -85:an är "urmodellen" och känns extra speciell så tycker jag att -86:an är riktigt snygg. Den skiljer sig markant mot den tidigare årsmodellen genom att ha en helt annorlunda och modernare form på nederdelen av kåpan, själva "kölen". I övrigt är den väldigt lik, även om det finns en del små skillnader. Till exempel så är sadeln hel på denna, medans den på -85:an är tvådelad.

En 750 tillkommer

Ända sedan jag för första gången körde en Suzuki GSXR750 så har jag varit fascinerad av den och tyckt om den, framförallt den första årsmodellen 1985. Men även de efterföljande årsmodellerna från 1986 till och med 1995 gillar jag. Så det har fallit sig naturligt att fylla på med några sådana i samlingen.
Efter en hel del letande så fann jag till slut en -85:a i skapligt skick. Inte helt original, men tillräckligt för att den skall passa mig. Har senare lyckats hitta ett original avgassystem till den.

En 500cc tillkommer

Redan några år innan jag fann den fina lågmilade RD500:an så hade jag köpt mig en annan sådan nere i Malmö. Det var en hoj som tidigare ägare gjort i ordning ordentligt och som bara lacken och lite slutmontering återstod på. Hade lite planer på att göra den i strikt originalskick, alternativt lacka den i Kenny Roberts gul-vit-svarta racingfärger. I America såldes ju faktiskt Yamahan i dom färgerna och gick under namnet RZ500.

En 500cc tillkommer

Att tvåtaktare ligger mig varmt om hjärtat behöver nog knappast nämnas på nytt, ej heller att jag gillar flera cylindrar på dessa. Och är det lite sportigt stuk på dem så är det desto bättre.
Då är det inte så konstigt heller att jag blev eld och lågor då jag fick vetskap om en Yamaha RD500 från 1984 som var till salu. Jag hade förvisso redan en som jag köpt ett antal år tidigare, men den var inte riktigt körklar ännu och krävde en del jobb. Den nu aktuella hojen hade stått i många år och skulle enligt uppgift vara i originalskick. Jag vet att så sällan är fallet, men jag var ändå ivrig att få se den.
Man kan väl säga att jag bestämde mig för att "den vill jag ha" i samma ögonblick som jag såg den! Yamahan var i ett fantastiskt fint originalskick och hade endast 380 mil på mätaren!
Inte en repa och inte ett märke på den. Det kan man verkligen kalla för en pärla!

RD500:an är förvisso inte lika vass och snabb som Suzuki´s RG500, men den är kvick så det räcker och har en riktigt härlig motorgång med ett skönt ljud ur de fyra piporna bak.

Ännu en 500cc tillkommer

Som jag redan tidigare skrivit så är Suzuki T-500 Titan en hoj som jag gillar skarpt. När så denna 500:a från 1973 i originalskick dök upp så var jag inte sen att slå till. Det unika med denna var att det säljaren hade haft den ända sedan ny, med andra ord endast en ägare på över 30 år. Sånär som på styret så var den helt i originalskick och hade inte gått mer än drygt 1.300 mil. Och den hade den rätta lacken! Just denna färgsättning anser jag är den absolut snyggaste på 500:an, oavsett årsmodell. Och bilden av denna i originalbroschyren har för evigt etsat sig fast i minnet. Den har man tittat på en och annan gång och drömt...

En 500cc tillkommer

Det finns en 2-taktare från tidigt 70-tal som alltid har legat mig varmt om hjärtat, nämligen Suzuki T-500 Titan. Det är en maffig 2-cylindrig maskin på 500cc, med stora cylindrar och grova avgaspipor. Sedan tycker jag att den har bland de läckraste ljuddämparna som finns på hojmarknaden, med sina snedkapade slutändar. Mycket läckert!
Redan när jag 1974 köpte min första tunga MC i form av en Suzuki T-250 så kom jag i kontakt med T-500:an. Det var när jag besökte firman Pulls Mc för att handla delar som jag fick syn på denna. Dom skruvade en del med T-500:an och trimmade den också. Ruggigt läcker tyckte jag då.
Ett annat mycket speciellt minne jag har är från en reseskildring jag läste i en amerikansk MC-tidning på 70-talet, tror det var i Cycle. Där gjorde en kille en riktig långresa på just en Suzuki T-500, en resa som skildrades under rubriken "My lonely trip to nowhere, searching for something but nothing"... Den läsningen satte djupa spår och än idag kan jag drömma om att korsa USA på en T-500 för att uppleva den känslan!

För ett antal år sedan hittade jag denna T-500 från 1973. Den var i ett mycket bra skick och nästan färdigställd av tidigare ägaren. Dock saknades tanken och den har en lite speciell historia. Man skulle tömma ut ett bohag och av någon anledning så åkte tanken i en container. Jag ringde tillbaka och frågade vart containern tagit vägen och fick då veta att en förbipasserande kort innan containern kördes iväg hade varit i denna och plockat åt sig saker, däribland tanken. Man trodde sig veta att den förbipasserande hade någon form av loppmarknad utanför Enköping. Efter mycket sökande hittade jag denna firma och person, som kunde bekräfta att han hittat tanken och tagit rätt på den. Dock så hade han redan hunnit sälja den vidare, dagen innan jag ringde... Nåja, jag fick tag i en annan tank lite senare.
Just T-500:an har varit populär att modifiera för racing, redan på den tiden det begav sig och även idag för Classic Racing. Har sett några fina byggen genom åren och lyssnat på skönsången ur expansionskammrarna!

Det blev sedan några till T-500 och även en GT500, vilka jag kanske får tid att beskriva senare.